jennifer bergman

Fyra år tillsammans.
Det får tala för sig självt.
Jag älskar dig!
♥

Och nu fick ni ju se lite bilder från Kroatien, även om kanske inte så
mycket av just Kroatien syns. Men det är tanken som räknas!

» Den som fyller hjärtat, fyller också ögat.

♥        J e n n i f e r .

Det är ju tur att man har en livskamrat som ser till att man får vara lite ledig såhär i påsktider. Han har blivit väldigt bestämt på gammeldagarna min fina prins, och inget undantag var det idag. Det var bara att vackert strunta i plugget och gosa med honom istället, och vem skulle kunna neka det? Inte jag!

» Det här är inte slutet, det är inte heller början på slutet, men det är troligen slutet på början.

♥        J e n n i f e r .

Gårdagen klagas det inte på.

Årets första mjukglass avklarades nere vid Storsjön i en gassande sol med bästa brudarna.

Jag, Emma och Jonas åt en asgod sushimiddag med mys framför den å andra sidan helt bedrövligt tråkiga hockeymatchen.

» Att planera är att flytta framtiden till nutiden så att man kan göra något åt den.

♥        J e n n i f e r .

Tillbringar helgen hemma hemma, riktigt mysigt. Kom på att jag visst inte varit hem något sen jul och det börjar ju bli ett tag sen. Sambo följer mig som en svans och sitter i knät på mig var jag än befinner mig och hur knöligt han än måste ligga. Mitt fina hjärtegull, han är för go.

Har varit på kyrkogården och tänt ljus idag, det är två år sedan mormor dog och så är det morfars födelsedag också. Tiden går verkligen galet fort, det känns verkligen inte som det hunnit gå två år sedan mormor lämnade oss.

» Motgång är en del av livet. Den kan inte kontrolleras. Vad vi kan kontrollera är hur vi reagerar på den.


♥         J e n n i f e r .

Några känslomässigt jobbiga rader, för att säga att du fattas mig.

Idag skulle min älskade farmor ha fyllt år, och då det är hennes dag springer mina tankar iväg till tiden för ett år sedan, och fram till i april.

5 april åker vi till Umeå sjukhus och hälsar på farmor. Jag gråter oavbrutet hela dagen, jag pratar med henne när hon har de klarare stunderna mellan morfinförvirringarna och håller hennes hand långa stunder. Hon har ont och det smärtar att se henne så. Cancern har gripit tag i henne och det gick snabbt från att vi fick veta om det i januari fram tills nu.

Att lämna farmor den dagen var det absolut värsta jag hittills upplevt. Det rev i hjärtat att veta att jag inte bara sagt hejdå, utan farväl. Att se henne i ögonen och säga "jag älskar dig", och se hur tårarna väter hennes kinder då hon trots morfin lika väl som jag visste att det var våra sista ord till varandra, den smärtan går inte att beskriva i ord. Mitt bland tårar och smärtor säger hon, "jag älskar dig med, lilla du".

Såhär i efterhand skär det också i hjärtat att veta att jag säger till min farmor att jag älskar henne för första gången då hon ligger på sin dödsbädd.

12 april somnar farmor in, lugnt och stilla. Man kan nog säga att hon var byggd av ett rätt segt virke, tjurskallig som få. Den bilden jag har av farmor är också att hon inte tyckte om jämmer och klagomål. Tjurskalligheten jag själv bär inom mig kommer nog som en gen i rakt nedstigande led från henne. Och trots att jag träffade henne så sällan tänker jag på henne så fort något går tugnt. Jag påminnner mig ofta om att "farmor hade verkligen inte tyckt om det här klagandet" eller "farmor hade förmodligen sagt åt mig att rycka upp mig". Skulle hon läsa det här skulle hon fundera på varför jag sitter och minns det där och blir ledsen. Hon skulle tycka att det vore bättre om jag gick och gjorde något annat roligt istället, för sådan var hon.

Så för att göra farmor nöjd, då det trots allt är hennes födelsedag, ska jag sluta att minnas det tråkiga för idag. Jag minns mycket hellre våra fina stunder tillsammans, som ofta fylldes med mysigt prat. Jag fortsätter med att påminna mig själv om att hon förmodligen inte hade tyckt om vissa saker som jag ältar eller gör, och jag försöker ur minnet plocka fram alla de bra egenskaper jag tycker att hon hade. Det främsta jag vill ta vara på efter henne, det är att hon var stark. Det tänker jag också bli, med henne i ryggen.

♥

Nog för att Östersund är bra, men hemma är alltid bäst.

» Beundran börjar där begripandet slutar.

♥        J e n n i f e r .

Bild från förra årets julafton då de nya inte ramlat in i datorn än.

Jag vill bara titta in och önska Er en riktigt God Jul!

Mammas älskade lilla prins kommer och hälsar på imorgon. Helst av allt skulle jag vilja ha honom kvar här, men det skulle nog inte riktigt fungera. Undrar hur det går för honom att åka bil så länge också, det har han inte gjort på himla länge. Hoppas mamma skippar buren, han kommer bli galen i en sån. Han har nog så gott som aldrig suttit i en bur på sina sjutton år, hade mammsen varit med i bilen hade han fått åka i mitt knä.

» Inget svar är också ett svar.

♥        J e n n i f e r .

Allt går, bara man vill. Tur att man är vigare än ett kylskåp så att säga.

Mammas gokrok ♥

Mitt fina hjärta, jag älskar dig! ♥

» Kärleken är blind. Nej, kärleken är närsynt. Hormoner är blinda.

♥        J e n n i f e r .

Emmas dröm att få köra fyrhjuling gick i uppfyllelse!

» Vi längtar inte tillbaka till bestämda saker, utan efter de känslor som de utlöser hos oss.

♥        J e n n i f e r .

Mammas misse ♥

Hade en tokmysig kväll med the Sign igår, och för er som inte är interner så är the Sign såklart Signe. Det som är lite läskigt med henne, det är att vi har tre små pluttefnuttställen gemensamt. Gäddede, Malå och Vännäs. Hur lyckas man med det liksom?! Om jag ska förklara för någon var Gäddede ligger brukar jag i vanliga fall få vara glad om de fattar på ett ungefär när man säger "det ligger i norra Jämtland" i kombination med "vid norska gränsen". Och Malå, det brukar jag inte ens försöka förklara..

Solig morgonpromenad.
Älska hösten, luften är så himla härlig.