Och hur skönt känns det?
Har varit och gymmat i eftermiddag, körde solokvist idag. Det känns riktigt bra, pigg i kroppen och musklerna börjar svara på slitet som varit hittills med att orka lite tyngre vikter och fler repetitioner. Frid och fröjd med andra ord, så skönt så skönt. Nu tror jag bestämt att jag ska slå mig ner i soffan och kika på halv åtta hos mig, sen får jag se om det blir nåt mer pluggande idag eller om jag stannar under en filt framför teven. Dock tror jag inte man behöver vara sierska för att förstå vilken av framtidsbilderna som kommer arta sig.
Jag känner mig extra glaaaad idag!
» Det är tecken på medelmåttighet att bara berömma med måtta.
♥ J e n n i f e r .
Överens, tre timmar senare.
Bild från nyårsaftonen i Gnarp, jag och hjärtegullet Laura myser som vi brukar.
» Abstinens är lättare att klara av än måttlighet.
♥ J e n n i f e r .
Njuter lite.
Nu har jag precis ätit lite lunch, mos och ketchup. Jag pekade lite i fisken också, för sakens skull, men precis som när jag åt det förut i veckan var jag så himla sugen på mos så fisken bara kändes som onödig utfyllnad i magen. Nu ska jag snart ner och hänga tvätten, sen kör jag lite mer plugg. Fram tills dess dricker jag en kopp kaffe och filosoferar lite.
Och bara för sakens skull bjuder jag på en bild med sämst iPhonekvalité bara för att visa upp sängen med vår hemmasnickade sänggavel och de nya tapeterna. En big fail: Det finns ingen före-bild. Men det spelar väl ingen roll egentligen, det är ju såhär det ser ut nu.
» Blygsamheten är en egenskap som kommer ur medvetandet om ens egen makt.
♥ J e n n i f e r .
Det var väl det.
♥ J e n n i f e r .
Lite pyssel.
Jag har inte byggt en enda snögubbe i år.. Inte bra, inte bra.
» Det bästa sättet att behålla en hemlighet är ibland att hålla hemligt att det är en hemlighet.
♥ J e n n i f e r .
Grönt är skönt.
Det gamla köket, faktiskt en så gammal bild så hyllorna och det vi satt upp efteråt inte ens finns med.
Nytt golv på plats, dags för färg som ser likadan ut som den där T-shirten.
Tadaaa, det tar sig. Eftersom Jonas har förstört min kamera kan jag inte riktigt ta några nya bilder som ger färgen rättvisa. Det där var i alla fall nyansen, (så nära det nu kan bli på kort), innan den torkat.
Torr väggfärg mot det nya valnötsgolvet.
Och i sin helhet, eller kanske jag ska säga halvhet då det avlånga köket omöjligen kan fångas i sin helhet på en och samma bild. Inga hyllor och sådant är på plats än heller. Jag är ju lite velig ibland och jag vill inte göra hål i onödan nu när väggen är så hålfri och fin.
Ni får som sagt ursäkta urusel iPhonebildkvalité, men poängen är ju bara att ni ska få en liten kik på hur det blev.
» En författare är en som kan göra en gåta av ett svar.
♥ J e n n i f e r .
Andra sidan skype.
» En gnutta osaklighet kan göra att man sparar tonvis med förklaringar.
♥ J e n n i f e r .
Obehagligt.
Som sagt, ytterst knepigt.. Och rätt obehagligt.
Boken jag läser nu.
» Originalitet är för det mesta inget annat än ett ännu inte avslöjat plagiat.
♥ J e n n i f e r .
En dag igen.
Torsdag alltså.. Det händer nog inte så mycket mer än plugg och träning. Det är alltså en torsdag som påminner rätt mycket om veckans övriga sex dagar. Jo just det, jag ska göra en pizzasallad också, Andrea har beställt det.
Utsikten över Östersund från toppen av Frösöbacken där vi grillade korv i lördags.
» Det man hoppas på är bättre än det man finner.
♥ J e n n i f e r .
Du fattas mig.
Några känslomässigt jobbiga rader, för att säga att du fattas mig.
Idag skulle min älskade farmor ha fyllt år, och då det är hennes dag springer mina tankar iväg till tiden för ett år sedan, och fram till i april.
5 april åker vi till Umeå sjukhus och hälsar på farmor. Jag gråter oavbrutet hela dagen, jag pratar med henne när hon har de klarare stunderna mellan morfinförvirringarna och håller hennes hand långa stunder. Hon har ont och det smärtar att se henne så. Cancern har gripit tag i henne och det gick snabbt från att vi fick veta om det i januari fram tills nu.
Att lämna farmor den dagen var det absolut värsta jag hittills upplevt. Det rev i hjärtat att veta att jag inte bara sagt hejdå, utan farväl. Att se henne i ögonen och säga "jag älskar dig", och se hur tårarna väter hennes kinder då hon trots morfin lika väl som jag visste att det var våra sista ord till varandra, den smärtan går inte att beskriva i ord. Mitt bland tårar och smärtor säger hon, "jag älskar dig med, lilla du".
Såhär i efterhand skär det också i hjärtat att veta att jag säger till min farmor att jag älskar henne för första gången då hon ligger på sin dödsbädd.
12 april somnar farmor in, lugnt och stilla. Man kan nog säga att hon var byggd av ett rätt segt virke, tjurskallig som få. Den bilden jag har av farmor är också att hon inte tyckte om jämmer och klagomål. Tjurskalligheten jag själv bär inom mig kommer nog som en gen i rakt nedstigande led från henne. Och trots att jag träffade henne så sällan tänker jag på henne så fort något går tugnt. Jag påminnner mig ofta om att "farmor hade verkligen inte tyckt om det här klagandet" eller "farmor hade förmodligen sagt åt mig att rycka upp mig". Skulle hon läsa det här skulle hon fundera på varför jag sitter och minns det där och blir ledsen. Hon skulle tycka att det vore bättre om jag gick och gjorde något annat roligt istället, för sådan var hon.
Så för att göra farmor nöjd, då det trots allt är hennes födelsedag, ska jag sluta att minnas det tråkiga för idag. Jag minns mycket hellre våra fina stunder tillsammans, som ofta fylldes med mysigt prat. Jag fortsätter med att påminna mig själv om att hon förmodligen inte hade tyckt om vissa saker som jag ältar eller gör, och jag försöker ur minnet plocka fram alla de bra egenskaper jag tycker att hon hade. Det främsta jag vill ta vara på efter henne, det är att hon var stark. Det tänker jag också bli, med henne i ryggen.
♥
Massa saker.
Dagarna och veckorna rullar på i en fruktansvärd fart. Jag pluggar, tränar och umgås med de bästa och det räcker gott och väl för mig.
Plugget; Just nu läser jag alltså Mikroekonomi på engelska. Än så länge känns det riktigt bra, engelskan stör mig inte och jag tror det till och med kan vara bra för min förståelse. Dessutom tycker jag att det är väldigt intressant, så det är ingen plåga att ta fram böckerna. Tumme upp, tumme upp.
Och träningen; Den rullar på riktigt bra, det är roligt och jag börjar känna igen mig själv på morgnarna igen. Nu lever jag första gången klockan ringer och jag behöver inte snooza i 45 minuter för att förvandlas från död till halvdöd. Jag tror det har med träningen att göra och därför känns det himla skönt.
Och ja, de bästa finns det ju inte så mycket att säga om. De är ju som sagt bäst och i helgen hade vi det så mysigt med trippelparmiddag med tacos här på fredagen för att fira renoveringen, och pulkarace på Frösön på lördagen. Och appropå renoveringen, det glömde jag ju nästan.. Vi har fått det omtapetserat i sovrummet och i hallen, ommålat i köket och nytt golv i hallen och köket.
Upplösningen på trippelparmiddagen. Vi spelade upp till bevis, superkul!
Och varför ska man göra det lätt för sig? Emma och Johan kämpar väl.
Rolig dag i pulkabacken, följt av korvgrillning vid utkiket högst upp på Frösöbacken.
Och såhär fint får man bo när allt ska rymmas i vardagsrummet under renoveringen. Retfullt att ha två sängar framför näsan och ändå få sova i soffan. Men det blev himla fint efteråt, så det var värt det. Bilder på hur det blev kommer när jag orkat knäppa några.
» Idéer kommer inte flygande som fjärilar, de är resultatet av hårt arbete.
♥ J e n n i f e r .
Första intrycket.
Vid tio började jag och Andrea träna, så jag var tillbaka här hemma vid strax efter tolv. Då fick jag äntligen min efterlängtade kålpudding, och gud så god den var. Det var nog så att det lika gärna kunde ha varit mammsen som gjort den, lyckan är total över att jag behärskar att få till den på egen hand. Jag trodde matlådorna jag gjorde innehöll dubbla portioner, men så var icke fallet. Pang sa det så var den slut, och jag blev galet mätt.
Nu har jag läst lite i boken jag började läsa igår, Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Den verkar jättebra tycker jag, hoppas det håller i sig boken igenom. Jag har ju några sidor kvar, men känner mig nöjd med att jag tar tag i löftet. Nu är det plugg som står på schemat, ska försöka planera lite för de fyra veckorna framöver och dessutom plugga lite inför onsdag. Känns bra, känns bra.
Nyårsbild.
» Ord, liksom glasögon, gör allting suddigare som de inte gör klarare.
♥ J e n n i f e r .
Underbara helg.
Annars har jag hunnit med att träna både fredag, lördag och idag vilket känns skönt. Idag provade jag också att göra kålpudding själv för första gången och jag tror den blev rätt lik mammas. Sen har jag bakat, både äppelpaj i fredags och pizzabröd med persilja och dragon idag tillsammans med Andrea. Sen har jag tagit en fika med Denise och tillbringat en fredagkväll i soffan med henne.. Ojoj, jag säger då det.. Fler sådana här helger mellan två kurser borde man ha. Då skulle jag vara en mycket välmående människa.
Imorgon är det nya tag, nationalekonomi står på schemat och kursen kommer vara på engelska rakt igenom vilket gör att jag upplever vägen fram till en godkänd tenta som aningens brokig. Men det ska nog gå att få till något av det här också, det är jag helt övertygad om. Nu ska jag avsluta denna underbara helg i soffan, nu vet ni ju att jag lever i alla fall.
Andrea har räddat så gott som hela min helg och vi har haft det så mysigt även om den sista biten saknats då Emma varit krasslig hela helgen.
» Det finns tillfällen då förnuft innebär att vara feg.
♥ J e n n i f e r .
Rätt bra jobbat.
Jag skaaa ladda upp lite nya bilder här. Snart.
» Längtan efter framtiden innebär en önskan att undfly nuet.
♥ J e n n i f e r .
Lite mör.
Nu ska jag nog sätta mig och bläddra i lite papper inför imorgon, det känns inte som att det är tenta imorgon ens. Det känns som att jag kommer gå dit och konstatera att den här läraren är precis lika hopplös som han varit hittills. Men imorgon är en annan dag. Ja, så är det.
Jag tror bestämt att fredagen ska spenderas i ungefär det där tillståndet.
Inte helt fel va, eller vad säger ni flickor? ;)
» Den som kan något gör det. Den som inte kan något undervisar.
♥ J e n n i f e r .
Väl tillbaka.
Bild från tunnbrödsbaket på Lögdö Bruk i december.
» Ödmjukhet är grund för alla dygder.
♥ J e n n i f e r .
Fyfyfy.
Vi skiter i klagandet och langar en snygg bild från nyår på mig och min snyggaste kusin Simone istället.
» Hälften av de misstag vi begår orsakas av att vi känner när vi borde tänka och tänker när vi borde känna.
♥ J e n n i f e r .
Kors i taket.
Vi tycker ju faktiskt om varandra, lite ibland åtminstone. ;)
» Säkraste sättet att dölja sin begränsning är att inte överskrida den.
♥ J e n n i f e r .
Ledig.
Jag lever, däremot har jag bloggsemester.
Nyårsbild, bästa pappsen!
» Ofta leder oss fruktan för något ont till något ännu ondare.
♥ J e n n i f e r .