jennifer bergman

Jag finner inga ord för överaskningsbesöket pappa gjorde igår. Han hade med en cykel till mig och bjöd ut mig på middag och allting var så himla mysigt. Det är fascinerande hur bra ens föräldrar känner en, hur man än försöker låta som att allt verkligen är bra genomskådar de en ganska enkelt. Det är så otroligt fint att de trots mina svar att allt är bra själva bara utan vidare förstår att det faktiskt är väldigt ensamt här nere, (trots underbara Sofie och Nicklas som alltid ställer upp här i Linköping och Andrea med familj som alltid finns att räkna med några mil bort). När pappa sedan dyker upp utan vidare blir ju känslostormarna i sig ganska jobbiga, men jag är så tacksam för både mammas och pappas villkorslösa kärlek och jag får lite ångest av att veta att jag aldrig kommer kunna återgälda den.