Nog bra jävla typsikt.

Känslan som uppstår när knäet låser sig som det alltid brukar göra, men inte låser upp sig som det alltid brukar göra. En sjuksköterska och en läkare senare sitter jag fortfarande med benet i vinkel och jag har ingen större lust att fortsätta plåga mig med att sträcka eller bända.. Det som nu fastnat sitter där det sitter och det känns extremt roligt inför helgens Parisresa. Åhja, det finns såklart de som har det värre, men nog bra jävla typiskt vill jag då ändå påstå att det är.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0