Så passande.

Jag hade inte räknat med att ståltråden bakom tänderna skulle börja krångla nu. Men det är väl klart att det ska släppa när man inte är i länet där man är skriven, när det går mot jul så tiderna är få och när man äter som mest, särskilt knäck och sådana där sega trevliga saker.

Hoppas hoppas hoppas jag kan få en tid i Ljusdal imorgon i alla fall så de kan limma fast den lilla änden som lossnat. Det är löst precis i bitytan så varje tugga jag tar känner jag att ståltråden glappar. Inte så nice!

Ja, det var väl ungefär vad jag hade att dela med mig av. Njut av er sega knäck ni som haft förmånen att slippa tandställning och därmed även ståltrådar bakom tänderna.

Puss på er!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0