Begriper inte.

Försökte mig på en springrunda och konstaterar att foten inte har några planer på att bli bättre. Jag begriper verkligen inte, så sjukt ond bara från ingenstans. Nu är det iprengel som gäller, jag kan knappt gå.

När jag ringde och beklagade mig till pappa över vageln imorse tyckte han nog också att mitt liv var lite väl typiskt, och jag misstänker att han nämnde det till mamma eftersom hon sa att hon bjuder på middag på Kina om jag tar med Tina och Emma. Så fick det i alla fall bli, så nu är jag nysprungen, nyduschad och vrååålhungrig. Måste bara stå ut ett litet tag till. Mums ska de bli med mat!

Det är vaaaarmt idag, och jag gillart!



» Minnena gnager som brev jag inte har besvarat.

♥        J e n n i f e r .

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0