Att glömma.
Du bevisar bara det jag redan förstått.
Du är något jag aldrig trott.
Du gör det sämsta du kan göra,
Ingenting.
Var tog, "Jag vet att jag har sårat dig och önskar att jag kunde gottgöra det" vägen?
Du berkäftar bara din egen omogenhet och ovilja.
Men, tur är väl kanske det.
Hur skulle jag annars kunna
låtsas vara villig att glömma?
Kommentarer
Trackback
