jennifer bergman

Vaknar upp och undrar vad du gör, gårdagen finns kvar där utanför.
Jag ser dig överallt, men saknar dig ändå.
En tusendels sekund för att förstå.
Jag kan inte sluta tänka på dig.
När saknaden tar överhand, så finns du överallt.
Du har alltid en plats här inom mig, för du var underbar.

Och nej, det skulle jag inte skriva om jag inte var hundra procent säker på att du inte läser.

Jag och Jonas drog på oss pjäxorna idag igen, det är så himla mysigt ute på sjön när solen ligger på. Den värmer ingenting, inte ens en gnutta, men det är kanon ändå. Idag blev det till och med 2 vändor på den där autobahnen pappa gjort, så om några dagar blir det ju riktigt jobbigt om jag ska öka med en vända varje dag.

Sen fick jag skjutsa Jonas på sparken upp till huset igen, jag hade ju fått åka ner så då tyckte han att det var hans tur att åka. Jag frös inte på vägen hem igen kan jag säga, och det var ju skönt. Uppföruppföruppför och lite till uppför.

Idag är det jag som ska laga middagen, curryräkor hette receptet jag hittade i Jonas nya kokbok. Hoppas det blir smaskigt. Det tror jag att det blir, jag har närmligen inte ätit ris på evigheeeeter, så bara det gör nog middagen till en toppenupplevelse.


Sprattel och sprattel, men till skillnad från för 4 gånger sedan tar jag mig ju iallafall framåt nu. (y)


Och det tar förmodligen ett tag innan jag ger mig ut i pudersnön och ser sådär proffsig ut, men att Jonas kan det är ju inte så konstigt, han lärde sig ju att åka skidor innan han kunde prata typ.

» Hans samvete var rent, han använde det aldrig.

♥        J e n n i f e r .