Mitt ute i ingenstans.

Hemma igen, "mitt ute i ingenstans, mitt emellan allt" brukar det heta, och lugnare än så blir det ju inte. Jag vill ut och springa, men så länge det är -21°C måste jag hålla mig i skinnet och låta löparskorna vila. Jag har varken tid eller lust att bli sjuk och ska därför inte utmana ödet. Och det är inte skönt att springa när det är så kallt ute heller, man känner sig så stel på något vis. Endera för att man har så mycket kläder på sig så man blir orörlig, eller för att man har för lite kläder på sig så man fryser ihop.

Jag är helt galet sugen på att åka pulka med, men det är inte heller så skoj så länge det är så bitande kallt. Dock är det skamligt att det är januari och jag än inte suttit i en pulka än den här säsongen, men om kylan ger med sig är det bannemig det första jag ska göra.

Kvällen erbjuder tvättning och det är ju inte så himla rockigt. Men smutsiga kläder vill jag ju inte ha, och då finns det inte så mycket att välja på. Tvättmaskinen är så fruktansvärt seg bara, minst en timme per tvätt. Sen ska den kallas lågenergimaskin?! Det är en filosofi jag förmodligen aldrig kommer förstå.. 

» Du fattas mig.

♥        J e n n i f e r .



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0