jennifer bergman

Ojoj, det är jobbigt att ha barn.. Eftersom fröken har frukansvärt svårt att sova när hon vet att mamma ska vara borta var det lite kivigt med sömnen natten som var, men jag fick ju sova mellan tolv och fem i alla fall - alltid något.

Skolan började med ett psykologiprov, konstant skrivning i en och en halv timme så skrivkrampen var rätt lagom nice.. Men jag svarade på allt, så det känns helt okej i alla fall. Efter det blev det direkt på en oerhört spännande lektion med Staffan.. Kämpade för att vara vaken. Efter det en tjattrig lektion i marknadsföring, och slutligen mördaren av alla mördarlektionen - bokföring o_O Det kan inte vara humant att sitta sådär som vi gör, det är så segt så det inte ens går att beskriva.

Efter skolan var det pang på gymmet, körde på där i cirkus en och en halv timme innan det var dags att rusa hemåt. Slänge i mig maten, gjorde i ordning inför i morgon och hämtade Emmsen hos hennes morfar. Väl här hemma är det läxläsning, diskning, dammsugning och förberedelser för imorgon som stått på schemat. Ja, jag är trött. Fruktansvärt trött. Och nu hoppas jag så innerligt på att hon somnar fort - snälla snälla snälla.. Jag orkar inte vara vaken till tolv inatt igen.

Det var så nära att jag gav mig här om dagen, men om jag hör av mig, vad händer då? Jag klarar inte ett tyst svar, det skulle bekräfta det jag redan befarar, och besvikelsen skulle skära rakt genom bröstet på mig. Så länge det är såhär kan jag väl hoppas? Det är i alla fall det jag gör.

» Vad som uppenbarligen var ingenting för dig, var allt för mig.

♥        J e n n i f e r .