Det hopplösa fenomenet.
Det är dags för tjugo minuters spikmatta innan jag ska ge mig på det hopplösa fenomenet att somna innan tolv. Har dessutom kommit på att spikmattan är mycket skönare om man ligger på den i sängen istället för på golvet. Det blir mycket varmare och goare med täcket med, så spikmatta + säng = tummen upp.
Imorgon ska jag se till att morra lite lätt, eller ganska järvt, på de två första lektionerna. Det råkar nämligen vara satgubbens lektioner. Visst har jag ångest för att sluta skolan, men en positiv sak för det i alla fall med sig, och det är att jag slipper honom. Det är synd att en lärare med så mycket kunskap ska vara så totalt värdelös på att lära ut den, och som ärtan på grädden även göra det på absolut tråkigaste möjliga sätt.
Imorgon är det fredag - om någon skulle ha missat det - och jag har inget inplanerat. Det blir alltså en helt vanlig fredag, men mig och pappsen på tu man hand. Mamma jobbar och Jonas kommer inte, så jag får väl se vad vi hittar på. Jag kanske ska spöa honom på försvunna diamanten, det spelet är ju faktiskt rätt spännande. x) Men förmodligen kommer vi ha fullt upp med att hjälpas åt att bära ved, det är fortfarande, och lägg märke till fortfarande, tjugo minusgrader. Det skulle inte ge sig i helgen heller, så det är väl dags för en uppgiven suck. Till och med jag ger upp min entusiasm över solens strålar snart. Man kan ändå inte njuta av dem när det är så grisigt kallt.
» Ibland är livet helt enkelt i vägen.
♥ J e n n i f e r .
Imorgon ska jag se till att morra lite lätt, eller ganska järvt, på de två första lektionerna. Det råkar nämligen vara satgubbens lektioner. Visst har jag ångest för att sluta skolan, men en positiv sak för det i alla fall med sig, och det är att jag slipper honom. Det är synd att en lärare med så mycket kunskap ska vara så totalt värdelös på att lära ut den, och som ärtan på grädden även göra det på absolut tråkigaste möjliga sätt.
Imorgon är det fredag - om någon skulle ha missat det - och jag har inget inplanerat. Det blir alltså en helt vanlig fredag, men mig och pappsen på tu man hand. Mamma jobbar och Jonas kommer inte, så jag får väl se vad vi hittar på. Jag kanske ska spöa honom på försvunna diamanten, det spelet är ju faktiskt rätt spännande. x) Men förmodligen kommer vi ha fullt upp med att hjälpas åt att bära ved, det är fortfarande, och lägg märke till fortfarande, tjugo minusgrader. Det skulle inte ge sig i helgen heller, så det är väl dags för en uppgiven suck. Till och med jag ger upp min entusiasm över solens strålar snart. Man kan ändå inte njuta av dem när det är så grisigt kallt.
» Ibland är livet helt enkelt i vägen.
♥ J e n n i f e r .
Kommentarer
Trackback
