jennifer bergman

Såhär i bilen går det bara att konstatera att en era är förbi. Visst att jag kommer tillbaka till Östersund för jobb i sommar, men jag ska inte tillbaka dit för att saker och ting ska bli som vanligt igen. För tillfället finns inget vanligt. Livet går mot framtiden och i dagsläget är det en framtid som påminner lite om en oslipad diamant. Den kommer bli vacker men det behövs lite slipning och finjustering längs vägen.

I helgen väntar enligt tradition påskfirande hemma i Sund med Andrea och hennes familj och många andra. Sen är det dags för Linköping och vad det nu innebär. Det känns inget annat än rätt, i missnöjet gentemot Mittuniversitetet känns det skönt att göra ett aktivt val för att förändra sin egen situation. För vet ni vad? Det är inte okej att enbart klaga, det är däremot okej att klaga och kämpa för något man bedömer vara bättre.

Och till er som finns kvar i Östersund, ni vet vilka ni är, ni finns med i mitt hjärta och jag har inte sagt hejdå till er, vi ses bara snart igen! Utan er hade tiden där inte varit någonting värd! <3