Min förlossningsberättelse
Torsdag 6 september, vårt BF, hade jag ett inplanerat besök hos barnmorskan på MVC. Där vet jag att jag sa att jag börjat få några små känningar som antydde att någonting började hända. Efter det lunchade jag och Jonas på stan och det fortsatte att
ila på litegrann.
Torsdagsnatten erbjöd inte mycket sömn men på fredag förmiddag lugnade det av igen.
Fredagsnatten blev ännu värre än torsdagsnatten och jag blev lite orolig att det skulle bli många sömnlösa nätter som uppladdning inför förlossningen. Jonas ringde därför förlossningen på lördagförmiddag för att kolla om jag kunde få komma dit och sova
nästa natt. Det var väldigt lugnt där när Jonas ringde så vi fick komma in om vi kände för det. Jag var nyfiken på om värkarna dittills gett något resultat så vi slängde in BB-väskan i bilen och åkte in. Jag var ganska övertygad om att vi skulle
få vända hem igen. Värkarna kom inte ofta och var inte heller regelbundna med jag upplevde dem som ganska kraftiga. Jag var absolut inte pratbar under dem utan försökte andas igenom dem.
Vi skrevs in på BB kl 12:00 och de började mäta värkarna. De undersökte mig och jag var 3-4 cm öppen. Då jublade vi, så skönt att inte behöva vända i dörren och åka tillbaka hem, det skulle komma en bebis! Värkarna fortsatte
komma glest och oregelbundet men var ändå besvärliga. Men hipsvips började det hända saker, kl 13:00 gick vattnet och då blev det en helt annan karaktär på värkarna. Barnmorskan sa att vi skulle kika hur öppen jag var igen kl 14:30, så hon lämnade
oss en stund, jag kämpade på med oerhört kraftiga värkar medan Jonas förskte äta lite sen lunch. Strax innan barnmorskan kom tillbaka började jag undra när det egentligen skulle bli dags för någon form av smärtlindring. Jag hade på förhand tänkt
mig att använda lustgas och epidural. När jag kämpat på med så kraftiga värkar en stund utan att ens lustgas kommit på tal började jag grubbla lite på hur jävligt det skulle vara innan det var dags för det.
Kl 14:30 kom barnmorskan tillbaka för att undersöka mig. Då var jag 7-8 cm öppen. "Ojdå, här ska vi visst börja förbereda oss för en liten bebis! Och du kanske vill börja prova lustgasen?" JAAAAA TACK! Det ville jag 😅
Hon erbjöd mig epidural men menade att jag redan passerat det skedet där den har bäst effekt, så vi skippade den.
Krystvärkarna kom igång omkring kl 15:45 men fortsatte att komma ganska glest. Efter en stund fick jag värkstimulerande dropp så det blev lite bättre fart. Så hände det största i livet, kl 16:27 lördagen den 8 september 2018 kom en alldeles bedårande
liten flicka till världen. Hon kom att få namnet Lovis Margareta Bergman, vår alldeles egna ögonsten. Hennes navelsträng var lite kort så jag fick inte upp henne så långt på mig, men vilken känsla att höra hennes första lilla skrik.
Min moderkaka hade inga planer på att lossna så de provade med akupunktur i tårna och klämde och hängde och hade sig på magen. Precis när vår barnmorska skulle börja förbereda mig för att åka ner på operation och plocka ut den kom en annan barnmorska
vars specialitet var att få ut moderkakor. Hon levde upp till sitt rykte, efter ytterligare mörbultande på magen kom moderkakan till slut ut.
Efter en fantastisk graviditet utan några konstigheter var det så himla lyxigt att få en så himla bra förlossning också. Vilken grej! Vad kroppen kan! Helt magiskt.
