Överraskning.

När man förväntat sig en ensam Valborg blev det här en riktigt riktigt bra Valborg. Det blev ingen mer natt utan hjärtat heller, han överraskades och kom redan ikväll <3


En natt kvar.

Weeeieeeoeiei, det är bara en endaste ynkapynka natt kvar och sen har jag Jonas här hos mig igen! Ääääääntligen! Ikväll väntar dessutom en trevlig kväll med Nicklas, vi ska käka lite och se om vi kan hitta någon brasa någonstans i den här stan! Så från att tro att min valborgskväll skulle bli rätt ensam och trist vände det till att bli fantastiskt bra! Är dock helt slut i huvudet efter skoldagen och jag tror faktisk att datorn får åka på en sväng till nu innan jag gör kväll, ska bli skönt när den här uppsatsen är inlämnad och klar!

Hoppas ni har en trevlig Valborg!


Bland det värsta.

Idag var jag men om bland det ondaste jag varit med om i hela mitt liv, stötvågsbehandling hos en naprapat. Inte alls roligt och jag ser inte framemot nästa tisdag när det ska göras igen. Att jag ska betala mer än 500 spänn för plågan är ju inte heller stimulerande direkt, knähel*ete... Den där apparaten slog 16 slag i sekunden, så tortyren var slut när lite mer än 3000 slag av en liten stålkula massakerat mitt knä till döden. Huaaaa.. Sen tröstshoppaden jag lite på stan för att jag tyckte lite synd om mig själv, alltså kan man tänka att även det läggs på kostnaden för naprapaten. Alltså blev det en ganska dyr naprapat..


Moahaha.

Man får så roligt som man gör sig, moahahaha! :D


Grattis bäztiz.

Grattis på födelsedagen älskade vän och tack för att du gör min dag idag fast den egentligen är din! Jag skrattade allt på mig lite när det där svaret kom!


Villkorslöst.

Jag finner inga ord för överaskningsbesöket pappa gjorde igår. Han hade med en cykel till mig och bjöd ut mig på middag och allting var så himla mysigt. Det är fascinerande hur bra ens föräldrar känner en, hur man än försöker låta som att allt verkligen är bra genomskådar de en ganska enkelt. Det är så otroligt fint att de trots mina svar att allt är bra själva bara utan vidare förstår att det faktiskt är väldigt ensamt här nere, (trots underbara Sofie och Nicklas som alltid ställer upp här i Linköping och Andrea med familj som alltid finns att räkna med några mil bort). När pappa sedan dyker upp utan vidare blir ju känslostormarna i sig ganska jobbiga, men jag är så tacksam för både mammas och pappas villkorslösa kärlek och jag får lite ångest av att veta att jag aldrig kommer kunna återgälda den. 
 
Mamma och pappa, tack för att ni tror på mina ibland inte så logiska påhitt, stöttar mig i vått och torrt och ställer upp oavsett vad det gäller. Utan er skulle livet inte vara lika enkelt och jag älskar er för att ni är ni! 
 

Lycka!

Känslan som uppstår när man går från att inse att man verkligen inte kommer få se hockeyn till att inse att man ska få göra det ändå!! 1-0 till SAIK på det, weeooeoooo!!!


Lite less.

Mitt knä börjar tråka ut mig ganska rejält, jag vill inbilla mig att det kanske blivit lite bättre men det kan lika gärna vara mer önskan än fakta.. Det var ju en vecka sedan det hände igår så jag känner att jag börjar kunna det här nu. Det blir fruktansvärt instängt att sitta i den här lilla lägenheten och inte kunna gå ut på promenader och sådär som man vill. Inte så roligt att sitta i en ny stad utan att gå runt och upptäcka den heller. Jag fortsätter väl med muskelavslappnande medicin, riskudde och ormsalva och hoppas på det bästa. Nu har jag dessutom beklagat mig färdigt och jag hoppas ni har en trevlig onsdagskväll i stugorna!


SAIK.

Weeooweeo, det går bra nu. 3-0 i matcher till SAIK, en till och sen så blev det äntligen det tredje gången gillt jag tänkt mig sedan de två föregående årens olyckliga utfall. Och om ni sitter nu och kliar er i huvet och tänker: sen när blev du sportintresserad?! Det är jag inte, men hockey är kul. Och för er som funderar: och varför hejar du på SAIK?! Enkelt, pappa gör det!

Bild från förrätten på Hardrock Café! Smaskens!


Obeskrivlig lättnad.

KÄNSLAN SOM UPPSTÅR NÄR MAN KLARAR EN TENTA SOM STYR STÖRRE DELEN AV DEN NÄRMASTE FRAMTIDEN - ÄR OFATTBAR LÄTTNAD!!

Fy tusan vilken ångest det varit runt att få detta besked, så fantastisk att det inte behövs skrivas en omtenta. Och ännu mer fantastisk att inte allt i ens liv har lust att gå halvkasst! Tack för denna nya energi, den behövdes och jag ska nyttja den sparsamt!


Solo.

Tusen tack till Andrea och Bengt som hämtade mig vid Arlanda inatt för att jag skulle slippa hänga där hela natten. Helt ovärderligt att ni ställde upp!

Nu sitter jag själv här i mitt lilla andrahandskrypin och känner mig ensammare än någonsin fast Sofie ringt och sagt att jag får komma till dem när jag vill. Hon erbjöd till och med att vi kan åka och handla tillsammans och så nu när mitt knä är ur funktion. Så himla rar!
Men home is where the heart is och för tillfället är det i Östersund. Jag hoppas tomheten går över de närmaste dagarna. Det spelar ingen roll att det är en kort sväng den här gången, det känns tomt och trist att vara utan Jonas.


Au revoir.

Slut på det roliga för denna gång. Det har varit en bra weekend. Lite otur med vädret och sånt som hör till, och lite för många viljor, men annars så. Kryckorna har räddat mig och såklart blev det trist att få så ont av att gå så mycket, men det har ändå funkat bra. Jag skulle nog vilja påstå att vi hunnit se så gott som allt man hade kunnat och velat se och det är ju ett bra betyg. Det jobbiga nu är att komma hem så sent, särskilt när det är skola imorgon klockan 8, men man lever ju bara en gång så det gör ju inget om hundra år!


Nog bra jävla typsikt.

Känslan som uppstår när knäet låser sig som det alltid brukar göra, men inte låser upp sig som det alltid brukar göra. En sjuksköterska och en läkare senare sitter jag fortfarande med benet i vinkel och jag har ingen större lust att fortsätta plåga mig med att sträcka eller bända.. Det som nu fastnat sitter där det sitter och det känns extremt roligt inför helgens Parisresa. Åhja, det finns såklart de som har det värre, men nog bra jävla typiskt vill jag då ändå påstå att det är.

 


Första gången som..

..jag ska ut i Linköping. Spännande att se vad den här staden har att erbjuda, tror dock inte att det kan bli sämre än Östersund!

Hoppas ni har en fin lördag godingar!


Kanalfrukost.

Lite frukost en solig morgon vid Göta kanal känns inte helt fel. Om vädret fortsätter såhär kommer jag inte kunna klaga på något annat än dialekten här i Östergötland.


Första turistbesöket.

Efter en fika i Katrineholm med Andrea, Bengt, Britt-Marie och Jocke är vi påväg till Linköping igen. Inte alla dagar man bor så man kan göra så bara ändå, men vi passar på medan tid är! Besöket resulterade dessutom i att jag fick tag på min kursbok som Andrea beställt åt mig eftersom jag varken skriver mig eller adressändrar hit ner. Så imorgon blir det plugg för hela slanten!

Nu är allt administrativt ordnat hos universitetet med, jag har mitt kort och min fullständiga inloggning till mail och allt. Känns bra att börja vara inne i systemet på riktigt, då känns det lite mer på riktigt.

Och slutligen, det första turistbesöket blev Cloettas fabriksbutik (Jonas val)! De hade hallonmumrikar så jag klagar inte, vettisjutton när jag åt sådana senast!


Första dagen i skolan.

Snacka om rivstart, i alla fall jämfört med vad jag är van vid. Men jag tror att den här kursen kan bli riktigt intressant och användbar, roligt med grupper nu också så det blir lite naturligare att träffa nya människor. Alla är jättetrevliga än så länge så det finns inget att klaga på! Jag och Jonas gick en liten runda på stan ikväll för att se oss omkring lite. På hemvägen stoppade vi till hos Sofie och Nicklas och pladdrade lite, mycket trevligt! Nu är det dags för lite sömn, godnatt på er!


Upptäcktsfärd.

Det fick bli en liten promenad för att jag ska hitta till skolan imorgon. Det är faktiskt ganska roligt att gå runt för första gången i en stad. Hittills trivs vi! :)


RSS 2.0