jennifer bergman

Dagen började med en introduktion av den nya kursen, Mikroekonomi A. Första intrycket är att läraren verkar toppen, det enda negativa kan bli att hans engelska blir lite jobbig att lyssna på i längden. Men vi har för det mesta tvåtimmarsföreläsningar så det ska nog gå bra ändå. Han verkar väldigt strukturerad i alla fall, inget satans tjaffs om otydliga B:n och för snabba lösningar.. Så det känns bra, och det känns väldigt bra att det känns bra också.

Vid tio började jag och Andrea träna, så jag var tillbaka här hemma vid strax efter tolv. Då fick jag äntligen min efterlängtade kålpudding, och gud så god den var. Det var nog så att det lika gärna kunde ha varit mammsen som gjort den, lyckan är total över att jag behärskar att få till den på egen hand. Jag trodde matlådorna jag gjorde innehöll dubbla portioner, men så var icke fallet. Pang sa det så var den slut, och jag blev galet mätt.

Nu har jag läst lite i boken jag började läsa igår, Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Den verkar jättebra tycker jag, hoppas det håller i sig boken igenom. Jag har ju några sidor kvar, men känner mig nöjd med att jag tar tag i löftet. Nu är det plugg som står på schemat, ska försöka planera lite för de fyra veckorna framöver och dessutom plugga lite inför onsdag. Känns bra, känns bra.


» Ord, liksom glasögon, gör allting suddigare som de inte gör klarare.

♥        J e n n i f e r .