Tänkt och gjort.

Måste allt skriva av mig om dagens lycka innan jag kryper ner i sängen. Idag hade jag i bakhuvudet att det skulle vara skoj att testa vilken tid jag behöver för att springa en mil på bandet på gymmet, de få gångerna jag sprungit hittills har det bara varit fem kilometer. Dock bestämde jag inget, om jag då skulle misslyckas skulle jag känna mig så himla dålig.

Men hur som helst, tänkt och gjort. Jag var så pigg i kroppen och det var inte ens långtråkigt att trampa på stället i en mil. Mitt mål har alltid varit att klara milen på en timme, så när tiden var 55 minuter och 30 sekunder när jag passerade 10.0-siffran på distansmätaren tog allt hjärtat några glädjeskutt mitt i den höga pulsen som uppstod på grund av en hiskelig spurt. Kult sa räven! Inte illa att slå målet med marginal på provomgången. Och med tanke på hur lite jag sprungit nu innan känns det ännu roligare. Första femkilometersomgången med en snittfart på 10.0 km/h höll jag på att dö för två veckor sedan.

Det känns som att det fortsätter gå braaa nu. Ska man börja ana oråd snart?


Snart har jag och mina fina vänner sprungit färdigt tillsammans, det börjar bli dags för modell 2150 av Asics utbud innan knäna protesterar allt för mycket.

» Genom att försöka det omöjliga når man högsta graden av det möjliga.


♥        J e n n i f e r .

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0