jennifer bergman

Jag lever alltså, men på Åstön finns det ingen tid för ett datoriserat samhälle. Solen har fortsatt sitt schteekande och jag hänger på utan minsta klagomål, igår blev det bad i havet fyra gånger. Vi passar på att glida runt lite med båten nu när vi lånat med den dit, även om inte jag är överförtjust i havets vågor. Ibland känns det mer som att åka flygplan, fast vi såklart bara åker så långt utanför uddarna man måste. Nu, typ åtta nektariner och en isglass senare har vi lämnat Åstön och närmar oss Umeå. Släktträff står på schemat imorgon, vilken äger rum i Träskliden, tydligen med rätt kass uppslutning. Men vad kan man göra mer än att åka de här nästan 60 milen själv? Man gör ju sina val so to speak. Ja, det var väl det.. Nu vet ni var jag befinner mig och att jag lever. Ytterligare några dagar kommer spenderas på Åstön efter helgen, så jag kan även utlova en lika kass blogguppdatering i fortsättningen. Sola sönder och ät fett med glass, för det tänker jag göra!