Pepp och jävlaranamma.

Ååååååh så skönt det var att gymma. Det behövdes typ asmycket gånger tusen. Var totalt död efter tjugo minuter på crosstrainern, och efter styrkan var jag om möjligt ännu lite mera död. Och det är ju så det ska kännas. Sen måste jag erkänna att det sved att stretcha, fy satan vad ont det gjorde. Men pannan i knäna sitter ju fortfarande som en smäck, och så länge min kropp är så pass vikbar är jag nöjd! (y)

Imorgon har ingen missat vad som händer. Som sagt måste jag försöka hitta lite pepp någonstans inom mig, men jag skulle tro att det kommer när det verkligen behövs. Jag är i alla fall totalt övertygad om att de tungrodda stunderna kommer, och då behövs det där jävlaranammat jag eftersöker.

» Även tystnaden talar.

♥        J e n n i f e r .

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0