jennifer bergman

Nej, under dagens 2,5 kilometer skate tilläts inget fuskande. Skate hela vägen, ingen "gå skidor" stil. Tro det eller ej, men jag lever trots allt. Idag blev det en vurpa däremot, men när en skida fastnar i ett spår och den andra väljer att sticka åt andra hållet, då finns det inte så mycket man kan göra. Jonas såg fundersam ut och frågade varför jag inte bara lyfte på en skida och klev ur spåret. Svaret, det har jag inte kommit på än. Men nu är jag i alla fall en vurpa mer erfaren, och faktiskt så var jag rätt duktig annars, det tyckte till och med Jonas. Imorgon tror jag vi bestämde oss för att ha en vilodag, efter de två senaste dagarnas 5 kilometer åkning kan det behövas. Jag kan ju inte slita ut min skidåkarkropp såhär i början på säsongen, det vore fasansfullt dumt.

Nu har vi precis snott ihop en smörgåstårta som ska åka med till Gnarp imorgon, och jag tror vi ska baka en till vanlig tårta nu också. Tårta hit och tårta dit, mums mums. Tur att det snart är ett nytt år, så man kan komma igång med alla de där nyårslöftena och nystarterna. Men nu har ju jag faktiskt klarat av det här årets nyårslöfte, så jag tror inte jag ska ha något särskilt det kommande året. För att vara en sån godisråtta som mig är jag ganska nöjd med att klara 365 dagar utan karamellkungen, chips och läsk. Men för att kort sammanfatta vad jag fick för mödan, så var det LÄTT värt det!

» Tro på den som lovar minst, han kommer att göra dig minst besviken.

♥        J e n n i f e r .